Ökat intresse för spådomar

Intresset för paranormala fenomen och medialitet har nog inte varit större än vad de är nu. I varje fall inte i modern tid. Man kan tänka sig att intresset var något större på medeltiden och tidigare än så. Men då hade människorna inte koll på någonting. På medeltiden kunde man nämligen inte googla saker man vill veta mer om. Det fanns heller inget W ikipedia, den sajten lanserades först långt efter att medeltiden var över. Så ja det var liksom inte möjligt att kolla om Digerdöden gick Säffle innan drog iväg på semester dit genom att surfa lite med sin Ipone. Nej, man var tvungen att gå checka med ett medium först. Och det var inte alls säkert att mediet hade rätt.

Bristande information kan ställa till det
Jag tror rentav av det kan ha varit möjligt att folk blivit felinformerade om digerdödssituationen ett flertal gånger. Något som måste ha varit ganska irriterande. Tänk dig själv, du har jobbat svinhårt ett helt år som gycklare eller svartsmed. Nu är det äntligen dags för årets semester. Du har tagit ledigt, packat ner kortbyxor och gamla testament i pocketversion i resväskan. Nu väntar fem veckors fet kickback med Pina Colada i centrala Säffle. Så när du kommer fram visar det sig att värdshuset är bommat. Du möts av en lapp med putlustig digerdöds-clip art där det står ”Stängt på grund av Digerdöden”. Vore sjukt surt. Jag skulle ha blivit tvärilsk, särskilt om min lokal siare lovat ”Nänä, för fan det är lugnt, ingen digerdöd i Säffle”. 

Instinkter eller magkänsla

Ofta hör man folk prata om magkänsla och intuition lite slentrianmässigt så där. Utan att de tycks tänka på att det skulle vara något märkvärdigt med det. Ändå om man tittar lite närmare på fenomenet så är det faktiskt ganska intressant. För vad är magkänsla egentligen. Jo, det är insikter, kunskaper vi helt plötsligt får om saker som egentligen inte borde veta något om. I ett situation där du kan välja mellan två till synes likvärdiga alternativ så vet du, eller känner snarare på dig att ett av dem är bättre än det andra och tvärtom. Hur kan det komma sig egentligen?

Magkänslan är ju per definition att ha en kunskap/insikt om något trots att det inte går att på rationellt eller intellektuellt förklara hur förvärvat den. De säger ofta saker som: Jag visste att jag borde ha gjort det. De då oftast en inre känsla av att något var rätt eller fel, men om de hade särskilda skäl för det.

Varifrån kommer denna känsla ifrån? Vi har en medfödd ESP-relaterad eller intuitiv förmåga att vi alla kan dra nytta av? hur ska vi åt det? Och om vi gör, varför vi litar inte på denna extra känsla, ofta kallat sjätte sinne?

Många människor jämställa människor med paranormala förmågor rösträknare på mässområdet. Men de flesta människor har någon gång i sitt liv sett horoskop i tidningen, eller läsa en av det ökande antalet artiklar eller böcker om liknande teman. De kan ha också varit i vissa klärvoajanta person eller ett medium. Under de senaste tjugo åren har det skett en enorm intresse för paranormala och andliga teman, så nu är det paranormala gått från att vara något speciellt att vara ganska vanligt. Varför finns det så mycket intresse för denna urgamla ämne?

För att komma åt det paranormala informationen måste den som söker en ren “instrument”. Detta kräver ofta någon form av själv utveckla eller transformerande arbete. Ordet psykiska avser en osynlig kraft. Det härstammar från ordet psyket, vilket betyder att det kommer från eller tillhör själ, sinne eller ande.

I den grekiska myten om Psyche måste denna dödliga prinsessa gå igenom många tester och svårigheter att bevisa värdig som följeslagare för kärleken guden Eros. När hon slutligen beviljas immortality kopp, växer det ut fjärilsvingar på henne; en uråldrig symbol för själen. Historien visar att när vi söker villkorslös kärlek, vi kan också omvandlas.

Utvecklingen går inte nödvändigtvis frammåt

Allting kommer igen förr eller senare. I synnerhet religion, tro på övernaturliga fenomen som inte kan förklaras med vetenskapliga modeller utan bara är. Idag har vi visserligen en självbild som till stor del bygger på att vi lever i det bästa av samhället, ett rationellt och genomtänkt samhälle där vi greppar allt och alla viktiga beslut fattas på vetenskaplig grund för att resultat ska det bli bästa möjliga för så många som möjligt.

Folk har liksom en bild av tiden och vår egen utveckling är helt linjär, att den följer en spikrak linje. Något som skulle innebära att allting hela tiden blir bättre för var år som går, att vi blir klokare och fattar bättre och bättre beslut. Dessvärre är det mycket som pekar på att det inte alls förhåller sig så. En alternativ tolkning som vi här på Analoog håller som långt mer trovärdig och sannolik är att tiden och vår utvecklingen alls icke är linje är utan vi rör oss sicksackmönster, cirklar eller kanske vågor med rejäla toppar och dalar.

Det finns historiska exempel och paralleller som tyder på detta. Ett exempel är utveckligen i Europa efter det enhetlig Romarrikets fall. Rom stod som ni kanske vet i sitt kulturella och teknoligiska zenit ungefär kring år noll i vår tideräkning, alltså för 2000 år sedan. När imperiet sedan föll samman och bröts upp i mindre delar, en process som tog ungefär 400 år gick utvecklingemn tillbaka kraftigt för att sedan stanna av helt på en kulturell och teknologisk nivå långt under den man tidigare befunnit sig på. Sedan var man kvar där i ungefär 1000 år.

Det medeltida Europa långt efter rom, det antika grekland, det persiska riket och det kinesiska riket på alla områden ända fram till 1400-talet ungefär. Ett klockrent exempel på allt inte går spikrakt frammåt utan i somliga fall rör utvecklingen tvärtom bakåt. Vissa menar att det är precis detta som händer i världen idag, inte minst i Västeuropa och USA. Den västliga civilisationen har kanske redan passerats sitt bästföredatum, vi kan med andra ord redan befinna oss i värsta utförsbacken och klockan är kanske på väg att vridas tillbaka och det med besked.

Den ökade ojämlikheten i USA och Europa är ett tecken som tyder på det. Fram till ungefär mitten av sjuttiotalet fick så gott som alla det bättre och bättre, men nu är utveckligen här på väg tillbaka. Enligt forskare är ojämlikheten i Sverige redan nu tillbaks på 40-talsnivå, om saker och ting får fortgå som de gjort under de senaste tio åren kommer vi att vara tillbaks på 1800-talet i vissa avseenden om några år-

Onda andar gör comeback på bioduken

Mitt förra inlägg handlade om skräckfilm och hur teman inom skräckförändrats över tid. Framför allt handlade inlägget om hur filmer som en gång ansågs så otäcka att de totalförbjöds av myndigheterna för en modern publik ter sig ganska larviga och inte det minsta skrämmande. En småsplattrig slasherfilm som Fredag den 13:e är inte det minsta läskig idag. Vi vet liksom vad som kommer att hända. De mest promiskuösa tonåringarna dör först, vi vet när mördaren kommer hoppa fram och att han egentligen inte är död och kommer resa sig en gång till trots att hjälten skjutit honom ett par gånger. Det krävs hela tiden något nytt och okänt, annars blir ingen rädd helt enkelt. Under de senaste tio åren har en av de mest framgångsrika skräckgenrerna varit den så kallade tortyrporren. Ni vet filmer som Hostel där (företrädesvis) amerikanska ungdomar blir utsatta för brutal och bloddrypande tortyr av (företrädesvis) östeuropeiska galningar. De här filmerna ansågs vara rätt brutala när de kom. Och visst flyter en hel del blod i exempelvis tidigare nämnda Hostel men ja nu när man vet ungefär vad som kommer att hända i den typen av film känns de inte längre skrämmande. På senare tid har övernaturliga teman gjort en stark comeback i mainstreamskräcken. Filmer som The Conjuring och Insidious har gjutit nytt liv i teman som onda andar, demoner, besatthet och spöken. Det var ju ett tag sedan sist. Jag gillar det här. Saker som inte går att ta på, är i mitt tycke alltid mer skrämmande än generisk splatter i Östeuropa. Sen har jag förstås alltid varit svag för religiöst anstrukna övernaturliga teman. Just The Conjuring som handlar om en familj som drabbar samman med en illasinnad demon som de behöver experthjälp medium för att bli av med är som sagt en favorit. Precis min typ av skräckfilm. Ni vet den där typ där en suggestiv och skrämmande stämning sakta byggs upp istället för att man öser på med en massa blod och gegg på en gång.

Skräckfilm nu och då

Halloween-helgen har kommit gått och gått. Nu har jag jag själv aldrig varit mycket för Halloween-firande. Det kan tänkas att jag är några år för gammal för det. Något jag inte är för gammal för är skräckfilm. Tror aldrig man blir det. Fredrik Strage skrev för övrigt en krönika om skräckfilm i DN med anledning av just Halloween-helgen. Eller krönika förresten… Texten var så lång och detaljerad att essä kanske är en bättre beskrivning. I alla fall, Strage skriver om hur vad som är skrämmande på film ständigt ändras. Filmer som Fredag den 13:e, Terror på Elmstreet eller John Carpenters Halloween (Alla helgons blodiga natt) som kom för omkring 30 år sedan skrämde mer eller mindre slag på den tidens biopublik men ter sig mest löjeväckande idag. Halloween är visserligen alltjämt en bra, välgjord film men särskilt läskig är den inte längre. Vampyrer och Zombies är inte heller särskilt skrämmande idag.  I början av åttiotalet däremot ansågs de emellertid vara så fasansfulla och förråande att vissa filmer (som skulle uppfattas som tämligen beskedliga numer) totalförbjöds av den svenska censuren. Nu ska man visserligen komma ihåg att ett särskilt klimat med toner av moralpanik rådde under det tidiga åttiotalet då den så kallade videovåldsdebatten rasade som värst. Hur som helst. Vi må vara härdade men skräckfilmer produceras alltjämt och fortsätter att vara populära. Det bara så att filmernas teman förändras hela tiden. Själv tror jag att nästa stora trend inom skräckfilmen till stor del kommer att fokusera på experthjälp medium som kan kung fu och jagas av övernaturliga zombies i clowndräkt.

Nedan, den inte särskilt läskige Jason (som en gång tiden skrämde slag på mig).

En annan värld

fortsättning på föregående inlägg…

Tiden före Google ja… Kunskaper var inte tillgängliga ett par klick bort, dem hämtade man i betydligt högre utsträckning från böcker, tidningar, tv och inte minst andra människor. I och för sig var kanske folk bättre på källkritik förr, jag har i varje fall en känsla av det. Men i alla fall, folk kom undan med mycket mer. Det var i princip möjligt att påstå lite vad som helst utan att bli avslöjad. Rena rama stenåldern kan tyckas. Men jag kan ändå sakna det där. Man kunde liksom inte vara säker på allt i förväg som man kan nu, vilket på nåt sätt gjorde världen mer magisk. Som filmbiten mellanstadieunge med förkärlek för Indiana Jones-liknande alster och annat med övernaturliga inslag var det här en fantastisk period. Filmer, böcker, tv-serier, sagor, vandringssägner, rykten, skrönor och allt sådant var mer levande även när man visste att det var rent påhitt eftersom man inte kunde debunka premissen helt genom ett googlesök. Läs gärna den här recension av Indiana Jones och de Fördömdas Tempel på alltid lika fantastiska Ruthless Reviews så förstås ni vad jag menar (de skriver nämligen bättre än vad jag gör).

Miljövänlig elektronik

Jag kom på en sak jag vill ta upp i anslutning till mitt förra inlägg som handlade mycket om högre värden, livsåskådning, filosofi och etik. Om ni orkade läsa hela inlägget vet ni att jag bestämt mig för att sluta stirra mig blind på nya grejer och fokusera de stora frågorna. En av frågorna jag valt att fokusera på är etik och rättvisa. Ganska naturligt egentligen. Jag har alltid ett starkt rättspatos och känner instinktivt oerhört äckel och en stor sorg när jag när jag  får upp ögonen för någon av alla de oförrätter som begås mot djur och människor. Förstår inte hur man kan låta bli liksom. I en perfekt ordnad värld skulle alla brott och övergrepp mot andra varelser straffa sig på en gång. Instant karma alltså. Jag gillar det konceptet. Dessvärre funkar det inte så i verkligheten. Dessutom kommer vi alltid dras med samvetslösa typer som låter profit och makthunger eller vad det nu kan vara gå ut över andra. Alltså är det vi, vi med en någorlunda fungerande moralisk kompass, som måste ta vårt ansvar och inte aktivt bidra till mer elände. En sak man kan göra som teknikintresserad västerlänning är att undvika att köpa konsumtionsvaror som tillverkas under förskräckliga förhållanden på andra håll i världen.

Handla etisk nästa gång du köper mobil
Ditt nästa mobilinköp är ett utmärkt tillfälle att göra just så. Elektronikbranschen är nämligen en av de absolut värsta förbrytarna vad gäller miljö, mänskliga rättigheter och arbetsvillkor. Många av de stora fabrikerna plågar bokstavligen ihjäl arbetare i sin farbriker och finansiera dessutom krig och mord genom att exempelvis köpa mineraler och metaller från konfliktsituationer. Nu är det förstås svårt att hålla reda på vilka som tar sitt ansvar och vilka som är skurkarna. Men du behöver faktiskt inte tänka på det. Greenpeace och Fairtrade (tex) publicerar regelbundet listor över godkända produkter och tillverkare. Holländska företaget Fairphone är ett gott exempel, de säljer en etisk mobil som dessutom är riktigt bra. Kolla även Greenpeace lista med betyg på tillverkarna.

Prylar i all ära..

Det är lätt att bli lite enkelspårig när man driver en teknikfokuserad blogg som Analoog trots allt är. Särskilt om man som jag är intresserad av prylar och teknik. Ibland blir det lite för mycket av det goda. Alltså bara en massa snack om prylar, funktioner, prestanda och andra detaljer som egentligen inte är särskilt intressanta ur ett större perspektiv. Man får inte glömma att elektriska underhållnings/mediaapparater och andra pryttlar egentligen inte har något egenvärde. De är bara ett verktyg man använder för att kunna ta del av ja.. vad det nu är för information och innehåll man är intressant av. För så är det ju. Musiken du lyssnar på i din dyra stereo, filmerna du ser på LED-teven, böckerna, tidningarna och webbsidor du läser på surfplattan eller mobilen är så klart mycket mer betydelsefulla än den apparat du för tillfället använder för att ta del av dem. Men som sagt det är att glömma. Å värre har det blivit under säg de senaste 20 åren. Samhället har i många avseenden blivit mycket ytligare, mer materialistiskt och konsumtionsorienterat. Vill man dra det riktigt långt kan man jämföra konsumtionsprylar med droger och andra medel folk tar till för att fly verklighetens alla vedermödor.

Livet är mer än bara prylar
Jag har tänkt mycket på det här och bestämt mig för en sak. Nämligen att det är dags att jag börjar fokusera på de lite större frågorna här i livet. Det är trots allt inte så att jag är ointresserad. Filosofi, existentiella funderingar, relationer, karma, religion och olika sätt att förstå tillvaron har funnits där någonstans i bakhuvudet. Jag är kanske inte särskilt religiös av mig men jag tror ändå att det finns någon slags syfte med våra liv. Vad vi gör med med våra liv och mot andra människor har betydelse och en mening. Det måste finnas någon form av högre ordning och rättvisa. Vi kan kan kalla den gud, ödet, andevärlden, kosmisk rättvisa eller något i den stilen. Visserligen har jag aldrig kanaliserat denna uppfattning till ett system så som religiösa eller, medium, sierskor,  spådamer och andra som använder sig av ett färdig spirituellt system för att tolka saker gör. Men ändå spelar kanske ingen roll. Förhoppningsvis inte i alla fall.

Saker jag saknar del två – När man inte kunde “googla” allt

Visst är det fantastiskt att man helt utan  vidare kan kolla upp precis allt på bara några sekunder? Jag personligen skulle inte klara mig utan Google. Ärligt talat har jag nu svårt att föreställa mig hur i hela friden vi klarade oss förr i tiden. Alltså, innan Google ja till och med innan internet, den gamla onda tiden när det inte gick att kolla upp vad som helst hux flux. För så var det. När jag växte upp (vilket för övrigt inte är sååå förskräckligt länge sedan) fanns inget internet. Världen var på något sätt mycket mindre då. Informationstillgången var i jämförelse med dagens överflöd närmast obscent begränsad. Man får lätt för sig att folk gick runt och var allmänt okunniga om det mesta innan si där slutet av nittiotalet. Och visst var det en helt annan värld. På gott och ont. Mest ont kan man kanske tycka i dagens läge. Men jag vill ändå påstå att det faktiskt inte är fullt så enkelt.

Resonemanget försätter i nästa inlägg

 

 

Saker jag saknar – Spela skivor baklänges…

En nackdel med den digitala teknikens breda genomslag är att ingen längre letar efter mystiska meddelande som kan höras om spelar en skiva baklänges. Sådant var däremot ganska vanligt under sjuttio- och åttiotalen, då moralpanikande föräldrar och diverse kristna fundamentalister  hävdade att alla möjliga artister spelade in satanistiska budskap på sina skivor. Budskap man kunde lyssna till om skivan spelades baklänges. På den tiden var det så klart vinylskivor som gällde. Det går ju som bekant inte att spela upp låtar baklänges från Spotify. Därför är det här ett utdött fenomen.

Nu säljer visserligen vinylskivor bättre än på många år, men marknaden är trots allt ganska begränsad och det är huvudsakligen musikentusiaster som köper dem. Alltså människor som har koll och vet att det där snacket satanistbudskap baklänges mest var trams. Förmodligen vill de inte heller ha sönder skivan och vinylspelaren, vilket förmodligen kommer att hända om man envisas med att spela skivor baklänges. Men som sagt jag saknar det där. Jag har alltid varit svag för det övernaturliga även om jag förstås inte tror att ett sådant intresse är skadligt eller så. Jag skulle för den delen aldrig spela mina plattor baklänges. Men ändå, mer moralpanik säger jag. På sätt och vis var det roligare förr. Kolla videon nedan till exempel (lite pladdrig kanske men klart underhållande).